Ringde sjukhuset i förgår och berättade att jag hade blödit ganska mycket och att det sved. Kirurgen skulle ringa upp mig igår och ringde på eftermiddagen och sa att jag skulle komma in som idag på morgonen. Eftersom det sved så trodde han att såret hade gått upp.
Pappa skjussade mig och vi var där redan kvart över 7 och dom öppnade halv 8 men kirurgen skulle börja 8 men han skulle försöka klämma in mig på en gång sa han. Men när klockan var ca halv 11 så fick jag äntligen komma in till honom.
Han började klippa upp bandaget och bara drog och sa att jag hade blödit ganska kraftigt och jag märkte att det satt fast och att metallpinnen satt IN i tårn. Ajjj det gjorde ont när han drog och berättade att pinnen hade åkt ut lite... Då tittade jag bort och sa att jag tål inte så mycket blod och att jag kände mig yr när jag satt där på stolen. Kommer ihåg att jag böjde mig fram sen minns jag inget mer...
förrän några ropar mitt namn och jag ligger på golvet. Kirurgen och 4st sköterskor är i rummet och alla bara kollar. Jag hade ingen aning vart jag var...kunde inte prata ordentligt i början och var alldelles yr och obehaglig känsla. Men dom tog av mig jacka och långarmad tröja och tog blodtryck och tog mig på pannan och kirurgen säger att du är det klart och han hade redan tryckt in pinnen igen och rättat stortårn och lagt om bandaget innan jag hann vakna till. Så jag har ingen aning hur länge jag har legat avtuppad...
Jag fick ligga kvar på golvet ett tag och sen fick jag sätta mig sakta upp. Dom frågade hela tiden hur jag mådde... visste inte riktigt hur jag mådde... Men dom hämtade en brits som jag fick lägga mig på sen och ligga i korridoren och dricka lite saft och ta det lugnt. När jag låg på golvet så frågade kirurgen om jag hade några frågor innan han skulle gå men jag visste ju knappt var jag var eller vad som hade hänt...
Så jag tänkte be om telefontid nästa vecka och höra hur allt såg ut och så;)
Pappa satt i väntrummet och visste inget men sen så hörde han en ropa: Jag behöver hjälp här inne!!! Och flera började springa in till rummet och även hon i receptionen... men sen när jag kom ut i korridoren i britsen så såg han att det var jag och kom till mig och frågade mig vad som hade hänt.
Sen när jag mådde bättre skulle vi gå till fiket bredvid och äta en smörgås och dricka lite så gick vi till apoteket först och jag skulle köpa treo men i kassan började det kännas som jag skulle svimma så jag var tvungen och gå ut och sätta mig vid fiket bredvid men mådde bättre sen när jag hade fått i mig lite smörgås och lite kaffe.
Ursh vart sååå trött av det och konstig i hela kroppen. Åkte hem sen till pappa en snabbis och hjälpte han med datorn och sen skjussade han hem mig och jag gick och sov en stund innan Erik kom hem.
Känner mig inte riktigt ok än... känns som jag mår illa hela tiden och lite yrslig...
Ni får ha det så gott.
Jag ska lägga mig i soffan nu och bara ta det lugnt som möjligt.
Kram kram
Pappa skjussade mig och vi var där redan kvart över 7 och dom öppnade halv 8 men kirurgen skulle börja 8 men han skulle försöka klämma in mig på en gång sa han. Men när klockan var ca halv 11 så fick jag äntligen komma in till honom.
Han började klippa upp bandaget och bara drog och sa att jag hade blödit ganska kraftigt och jag märkte att det satt fast och att metallpinnen satt IN i tårn. Ajjj det gjorde ont när han drog och berättade att pinnen hade åkt ut lite... Då tittade jag bort och sa att jag tål inte så mycket blod och att jag kände mig yr när jag satt där på stolen. Kommer ihåg att jag böjde mig fram sen minns jag inget mer...
förrän några ropar mitt namn och jag ligger på golvet. Kirurgen och 4st sköterskor är i rummet och alla bara kollar. Jag hade ingen aning vart jag var...kunde inte prata ordentligt i början och var alldelles yr och obehaglig känsla. Men dom tog av mig jacka och långarmad tröja och tog blodtryck och tog mig på pannan och kirurgen säger att du är det klart och han hade redan tryckt in pinnen igen och rättat stortårn och lagt om bandaget innan jag hann vakna till. Så jag har ingen aning hur länge jag har legat avtuppad...
Jag fick ligga kvar på golvet ett tag och sen fick jag sätta mig sakta upp. Dom frågade hela tiden hur jag mådde... visste inte riktigt hur jag mådde... Men dom hämtade en brits som jag fick lägga mig på sen och ligga i korridoren och dricka lite saft och ta det lugnt. När jag låg på golvet så frågade kirurgen om jag hade några frågor innan han skulle gå men jag visste ju knappt var jag var eller vad som hade hänt...
Så jag tänkte be om telefontid nästa vecka och höra hur allt såg ut och så;)
Pappa satt i väntrummet och visste inget men sen så hörde han en ropa: Jag behöver hjälp här inne!!! Och flera började springa in till rummet och även hon i receptionen... men sen när jag kom ut i korridoren i britsen så såg han att det var jag och kom till mig och frågade mig vad som hade hänt.
Sen när jag mådde bättre skulle vi gå till fiket bredvid och äta en smörgås och dricka lite så gick vi till apoteket först och jag skulle köpa treo men i kassan började det kännas som jag skulle svimma så jag var tvungen och gå ut och sätta mig vid fiket bredvid men mådde bättre sen när jag hade fått i mig lite smörgås och lite kaffe.
Ursh vart sååå trött av det och konstig i hela kroppen. Åkte hem sen till pappa en snabbis och hjälpte han med datorn och sen skjussade han hem mig och jag gick och sov en stund innan Erik kom hem.
Känner mig inte riktigt ok än... känns som jag mår illa hela tiden och lite yrslig...
Ni får ha det så gott.
Jag ska lägga mig i soffan nu och bara ta det lugnt som möjligt.
Kram kram
Kommentera