Vid Perthes sjukdom blir ytan på ledkulan i höftleden ojämn. Sjukdomen börjar oftast vid tre till nio års ålder och är vanligare hos pojkar än hos flickor. Perthes sjukdom kan finnas hos yngre eller äldre barn också, men det är ovanligt. Ibland kan barnet få sjukdomen i båda höftlederna. Då börjar symtomen först i den ena och sedan i den andra höften med ett halvt till ett års mellanrum.

Vad beror det på?

Orsaken är troligen att blodförsörjningen till höftens ledhuvud försämras. Efterhand leder det till att ledytan mjukas upp och plattas till. En del barn som har haft coxitis simplex får sedan Perthes sjukdom i samma sidas höftled. Ledkapselinflammationen vid coxitis simplex gör nämligen att det bildas en ökad mängd vätska i leden. Det kan göra att blodkärlen trycks ihop så att blodet inte kan komma fram till ledhuvudet.

Symtom

Barnet börjar halta och har ont i höften både i vila och när det går, leker, hoppar och springer.

Söka vård

Om barnet har symtom från höftleden i form av till exempel värk, smärta eller hälta bör man kontakta en vårdcentral eller en barnläkarmottagning.

Om barnet har mycket ont eller andra symtom som till exempel feber eller påverkat allmäntillstånd ska man söka vård direkt på en vårdcentral, barnläkarmottagning eller akutmottagning.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen, telefon 1177, för råd.

Undersökningar och utredningar

Ofta behöver höftlederna röntgas. I sällsynta och oklara fall kan andra undersökningar behöva göras, till exempel magnetkameraundersökning. Beroende på vad röntgenbilderna visar från början ska höftleden röntgas igen inom tre till sex månader och höftledens rörelseförmåga undersökas.

Behandling

När barnet fått diagnosen Perthes sjukdom, behöver det skona höften och undvika sådant som gör ont. Yngre barn ska till exempel inte gå långa promenader utan hellre åka vagn. Äldre barn ska till exempel inte spela fotboll aktivt på klubbnivå. Att simma, cykla eller rida brukar däremot gå bra och kan rekommenderas, eftersom rörligheten i höftleden bibehålls utan att det belastar leden.

Om barnet har mycket ont kan sängläge och en tids vila hemma vara nödvändigt för att smärtorna ska gå över. Annars kan barnet vara på förskolan eller gå i skolan som vanligt. Men personalen behöver informeras om barnets tillstånd. Barnet ska inte delta i aktiviteter i skolgymnastiken som är påfrestande för höften, till exempel löpning, hopp och bollspel. Om höften är mycket stel och det gör mycket ont kan barnet behöva få smärtstillande och inflammationsdämpande läkemedel.

Barn som blir påtagligt stela i höften kan behandlas med sjukgymnastik, framför allt träning i simbassäng, för att minska ledstelheten.

Operation

Om det under kontrollerna visar sig att det tillplattade ledhuvudet gör att ledkulan förskjuts ut ur ledhålan ger detta sämre förutsättningar för att ledkulan ska få en rund form när den läks. I dessa fall kan barnet behöva opereras. Ingreppet utförs under narkos och innebär att lårbenet sågas av precis nedanför höftleden. Sedan vinklas ledkulan in mot ledpannan och benets nya läge fixeras med en kraftig skruv som är kopplad till en platta som fästs på lårbenet med skruvar. Läget efteråt kontrolleras med röntgen.

Barnet får ligga till sängs i några dagar och därefter komma upp och gå med hjälp av kryckor men inte stödja på benet. Yngre barn som inte klarar att gå med kryckor och avlasta benet behöver få hjälp med mycket och förflyttas med hjälp av rullstol. Efter sex till åtta veckor har benet läkt ihop och barnet kan stödja på benet som vanligt. Därefter ska höften skonas enligt de riktlinjer som tidigare har nämnts. Ungefär ett år efter operationen tas plattan bort.

Hur går det sedan?

Det första halvåret efter att symtomen visat sig, pressas ledkulan ihop och mjukas upp alltmer. Sedan kommer en läkningsfas när ledkulan förkalkas igen och återtar något av sin ursprungliga form. Ju yngre barnet är när sjukdomen bryter ut, desto större är chansen att ledhuvudet behåller eller återfår sin normala form. Prognosen är något sämre för flickor, särskilt om de är äldre än sju år när sjukdomen startar.

Det brukar ta två till tre år från det att sjukdomen bryter ut till att den läker. Beroende på hur röntgenbilderna ser ut därefter och om rörelseförmågan fortfarande är nedsatt i höften tar läkaren i samråd med familjen ställning till vilka aktiviteter barnet kan utöva. I de allra flesta fall får barnet ägna sig åt vilken sport som helst efter utläkning. Skulle barnet få några symtom får det vila och skona höften. Om symtomen skulle bli ihållande är det bäst att avstå från sporter som är påfrestande för höften, till exempel fotboll.

Höftleden kan under tonåren och därefter vara känsligare för ansträngning. De som har fått en deformerad led brukar avrådas från arbeten som är fysiskt tunga, till exempel byggnadsarbete, arbete inom lantbruk eller sysslor som innebär mycket klättring på stegar eller krav på rörlighet överhuvudtaget.

Komplikationer och följdsjukdomar

Sjukdomen har på det hela taget ett godartat förlopp, men det finns en risk för tidig artros med värk, belastningssmärta, hälta och nedsatt rörelseförmåga. Det kan göra att man redan i 45-50-årsåldern kan få så pass besvärande symtom att det är motiverat att ersätta höften med en konstgjord höftled. För det mesta förslits inte leden, även om ledhuvudet har ett annorlunda utseende jämfört med den friska sidans höft.